Gårdagens biopsi gick förvånandsvärt bra. Trevliga sköterskor, ok läkare, minimalt med smärta, snabbt över & eget rum med tv på UVA.
Så här bra blir det nog aldrig mer så jag passade på att njuta - om man nu ska använda det ordet i det sammanhanget.
Ont gjorde det förstås när läkaren bedövade området kring levern. Men inte så farligt. Och ont gjorde det då läkaren snittade huden på magen för att kunna föra in sprutan. Det ska väl egentligen inte göra ont men vid varje biopsi gör det ändå det. För bedövningar att verka tar visst tid på mig.
Största överraskningen var faktiskt själva vävnadsprovet. Alla i rummet (jag, 2 sköterskor & läkaren) väntade på att bedövningen skulle verka & helt plötsligt hör jag ett litet pick-ljud. Jag & sköterskorna vänder oss mot läkaren som beslutat sig för att nu ska det ske.
- Det fanns ju inget att vänta på längre. sa han.
Och så var det gjort. Sköterskorna var lika förvånade som jag. Jag var grymt imponerad för jag fick inte ens ont i skuldran, som jag alltid får. Jag sa till läkaren skämtsamt att han var bäst hittills för att jag slapp det onda.
- Ja. det gäller att få "rätt läkare". svarade han.
På UVA var det fullt så jag fick ett eget litet rum. Inget lyxigt utan mer som en stor skrubb men med TV. Och de släckte lamporna & jag fick en liten läslampa. Fantastiskt! Jag var nog dessutom friskaste människan på plats så det var inte riktigt rättvist.
Sköterskan erbjöd fika när jag fick klartecken att åka hem men jag fikar hellre hemma än där så jag avböjde. Hon rynkade på näsan & såg skeptiskt på mig då jag sa att jag tar mig hem med cykel, trots att jag sa att jag hade nära & skulle cykla försiktigt. Jag vet inte varför - cykla är ju inte direkt som att ta en lätt joggintur hem. Man glider ju mest. Ja, jag älskar att cykla!! :)
Biopsin gick i stort toppen. Verkligen bäst hittills. Inget alls att oroa sig för - förutom provsvaren då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar