KARTTUNGA?

Borstade tänderna i morse & upptäckte vita, stora fläckar på tungan. 2 stycken distinkta sådana. Vad det är & varför de är här vet jag ej men äckligt är det. Efter lite googlande gissar jag på "karttunga". Må det försvinna lika fort som det kom. Det känns dessutom lite strävt & konstigt på tungan. Som att den har nöts mot något.

Hur litet problem detta än må vara så blev det för mycket. Ni vet så där när man har gått & lidit i det tysta & låtsas att allt är ok men så kommer det där lilla, lilla, lilla som gör att allt plötsligt blir stort, stort, stort.

Att jag har haft mens sedan den 7:de denna månad är ett annat sattyg. Vanlig mens & sedan innan & efter småblödningar. Det i sig är helt normalt (ja, för mig alltså) men inte så här länge. Dessutom har jag en typ av underliggande mensvärk som ibland hugger till kraftigt.

Tog en extra lång runda på löpbandet tidigare idag. Jag försökte straffa den omedgörliga kroppen men nu sitter jag här & är stressad i kroppen & har det konstigt i halsen, som det alltid känns efter en ordentlig tur.

Mitt huvud är dumt & nu får kroppen lida.

TÄNK DEN SOM KUNDE!

Jag önskar att jag kunde träna. Denna månads förkylning innebär fortfarande en envis hosta.

I början av detta halvår så måste jag erkänna att det var rätt bekvämt att inte kunde träna för jag hade massor av tid över till annat. Det var väl enda ljuspunkten i att vara evigt sjuk. Nu känner jag inte så längre. Nu känner jag mig svullen & trött.

På lördag ska jag äta brunch & jag säger att jag ser fram emot det men om sanningen ska fram så är jag inte så sugen... för jag är inte hungrig. För hungrig blir man av att träna. Iaf hungrig på ett speciellt sätt. Så lördag morgon tränar jag oavsett.

På lördag ska jag nog köra bilen till stadens inneparkeringsgarage. Båda fordonen - cykel & bil är helt sönderfrusna. En julig jul lör det ju bli med tanke på all snö så där kan vi inte klaga. Men bilen är alldeles isig. Förardörren går ej att öppna. Motorvärmarsladden går inte riktigt i varpå den inte går att köra vid riktig kyla. Alla vindrutetorkare har fryst i någon konstig form dessutom så sikten är inte bra. Ja visst ja, när jag la igen bildörren sist lossnade spegeln på backspegelhållaren.

Och så var det cykeln. Vid minus 5 grader börjar den skrika som en stucken gris. Ni hörde rätt! Inget lågmält gnisslande här inte. Det hörs när jag kommer flera 10 meter bort. Om jag inte går med cykeln i snigelfart så börjar den låta. Ju fortare hastighet desto högre tjut. Sambon har försökt smörja den så förhoppningvis funkar den bättre nu. Annars blir det ett besök till verkstan i helgen. Senaste 2 dagarna har jag därför blivit tvungen att köra bil till jobbet, vilket har inneburit ännu mindre fysisk aktivitet.

5 dagar till semester. Då får bil & cykel frysa ihop bäst de vill.

PRECIS SOM VANLIGT

Ont i ryggen, ont i halsen osså var det ögoninflammationen that just won't quit. Icke att förglömma läkaren som försöker & försöker nå mig men aldrig lyckas (av de "privata nr" som min mobildisplay visar med jämna mellanrum), vilket i förlängningen innebär ännu ett par dåliga provsvar.

Så allt är väl precis som det ska & som det väl varit senaste halvåret. Men jag ska ta ett träningspass innan det blir värre. Kanske kan jag skrämma bort bacillerna.

Imorgon ska jag bära med mig mobilen vart jag än går - som om nu det skulle hjälpa.

INGET MED 6 ATT GÖRA

Jag tycker att det är lika bra att klargöra det i rubriken.

Min massageapparat gick sönder igår. Jag kan inte leva utan. Speciellt inte nu då jag inte kan träna. Jag har ont överallt, bak i skuldran & ena skinkan. Nu fattas väl bara i foten också.

Igår fick sambon köra apparaten över ryggen. Jätteskönt med vips så var apparaten trasig.

Idag rushade jag upp till Jula för att köpa en ny. Den var billig så vi får se om den håller. För 150 spänn gör det inte så mycket om den sönder om några månader.

Förresten tycker jag förkylningen är lite bättre. Det känns faktiskt riktigt konstigt att inte gå & hosta hela tiden. Fortsätter det så här kanske jag kör ett träningspass före eller efter jobbet på fredag. Tänk vad skönt att få svettas lite.

Och så måste jag försöka komma ihåg att boka massage. Jag har ju friskvårdspeng som jag bör nyttja. Eftersom det gör ont i kroppen kan det ju vara ett extra bra skäl.

FULLPROPPAD VECKA

Den kommer att innebära en hel del ont & jobbigt men också en hel del kul.

• Klippning på tisdag. Det var visst ett halvår sedan sist. (Ja, jag misshandlar visst mitt hår.)
• Provtagning på onsdag. Jag kommer att måsta avsluta både arbetsdag & lektion med elever tidigare.
• Biopsi på torsdag. Arbetet får stå tillbaka även här. Jag måste nog dra mig mot lassa vid 12-tiden. Och hungrig som en galning, kommer jag att vara.
• Till helgen ska jag på Matfesten. Ja, om sanningen ska fram så planerar jag ett besök redan på torsdag kväll men det är kanske att vara aningen optimistisk?

I övrigt?

• Hostig som aldrig förr. Jag ska till jobbet imorgon men om hostan inte har gett med sig (1 hostning/minut) så kommer jag inte att kunna ha mina 2 lektionspass på eftermiddagen. Stört omöjligt att prata & hosta samtidigt. Det är inga små harklingar direkt, utan det handlar om avgrundshostningar.
• Godisstatus förra veckan var 20 gram 70% Valhrona +15 gram ljus ekologisk päronchoklad med kardemumma. Denna vecka - 2 Noblessekakor. Men för att erkänna alla synder så har en hel del frukt/torkad frukt slunkit ner. Det kan jag dra ner på, iaf lite.
• Hud-status 1: Psykiskt - mer loco än förr. Fysiskt - acnen har tokblossat upp. Både på bröstet & i ansiktet. Ansiktet? Brukar aldrig hända. Jag vet inte riktigt vad som håller på att hända & varför. Är det linfröoljan eller zinktabletterna - fast det ska ju vara bra för huden. Den nyttiga kosten, typ någon utrensningsfas? Fast den borde redan vara över. Jag är ju inne på tredje veckan. Jag är också mindre stressad än vad jag var under hela sommaren. Och så slutligen hormonerna? Det är ju den tiden i månaden - den normala denna gång. Men det brukar inte visa sig så här. Och speciellt inte i ansiktet.
• Hud-status 2:: Psykiskt - galnare än så här kan jag nog inte bli. Av dygnets 24 timmar (på helgen) googlar jag typ 12 av dessa om förstorade talgkörtlar. Var länge inne på nått laseralternativ. Men det verkar ju finnas så mycket nackdelar. Eller det finns faktiskt nackdelar med allt. Nu är jag mer inne på diatermi. Där finns det nackdelar också. Men sjukt nog hittar jag inga ställen vare sig i Skellefteå, Umeå eller Luleå som gör detta. Tänk vad enkelt om det fanns en läkare man kunde tala med & diskutera alternativ. Eller någon som visste om seriösa ställen som kunde hjälpa. Iställer sitter jag här & suger på karamellen att 10-16% av de som äter immunosuppressiva läkemedel under en längre tid kan drabbas av detta.

Ja, galen som sagt. Men Matfesten hör ni. Det är ju alltid nått. Om inte huddepressionen sätter P för viljan att vara ute bland folk.

Förresten! Sova ser jag fram emot. Hostan borde ge med sig någon gång denna vecka. Då ska jag SOVA. Och träna.

LITE LÄTT DEPRIMERAD

Är min senaste hobbydiagnos.

När man är sjuk är man ganska ensam. Inte "ensam, ensam" men ensam i sin sjukdom. Jag vet inte om jag kan göra mig mer förstådd än så men jag hoppas att iaf andra människor med sjukdomar förstår vad jag menar. För naturligtvis finns ju släkt & vänner runtomkring men när det gäller din sjukdom är du ensam. En förfärlig liknelse är väl döden, du behöver inte dö ensam men du kan ändå inte ta någon annan med dig. Typ!

Man är ensam i att fixa & ordna & i viss mån härda ut. För så är det när man är vuxen. Bit ihop bara.

Och jag är bara så trött på allt. Trött på att inte ta huvudvärkstabletter, trött på att måsta pussla med schema, chef & kollegor för att hinna ta prover & fara på läkarbesök, trött på att inte få dricka ett gott glas vin på fredagskvällen, trött på det dåliga samvetet om jag tar Kan Jang då jag är sjuk, trött på finnar som gör ont & är fula, trött på lysande ytliga blodkärl & alla taffliga försök att sminka över dem, trött på lägga pengar på läkare, trött på att måsta klä mig efter hur mycket finnar jag har på bröstet eller halsen, trött på att ha mens 2 gånger i månaden, trött på att det inte finns läkare som kan behandla hela min sjukdom utan att det ska punktbehandlas, trött på att hitta nya biverkningar hela tiden, trött på att inte slarva med träningen för att det kanske är extra bra för en sån som mig, trött på att vara trött, trött på att äta ekologiskt & på så sätt inte utsätta min lever för onödiga gifter, himla trött på att ju nyttigare jag är desto sämre verkar jag bli, trött på att tänka på det ALL THE TIME, trött på mina gul-vita prickar i face:et som bara växer & förökar sig, trött på en hel del andra saker som jag inte kan komma på nu.

När jag slutligen tänker på att det här är det jag tänker på hela tiden så blir livet faktiskt ganska jobbigt. Jag kanske skulle sluta tänka på det då, tänker förmodligen ni men det går inte. Jag blir ju ständigt påmind. Äta bör man annars dör man...handling lika så, träning ska passas in, trötthet är konstant, speglar går att undvika men det blir någon mani när saker växer i ansiktet, det svider, kliar eller gör ont av finnar på bröstet, läkarbesök ska passas in & hållas, ont i huvudet gör det ganska ofta, människor runt om kring dricker alkohol, osv. Det påverkar hela tiden!

Så vad gör man, fake it eller är du brutal-ärlig. För det mesta tror jag att man låtsas som det regnar. Inte bara för andra utan mest för sig själv för det är så man orkar. Och som vanligt så vet jag att man inte ska klaga då människor svälter eller dör i cancer.

Nej, ge mig något att kämpa mot, för det klarar jag av. Inte det här som enbart är en nedåtgående progression där man ska vara tacksam varje gång man nästan ligger inom gränsvärdena eller då läkaren säger att vi låter bli att höja medicindosen trots att man jobbat som ett djur för att bli frisk, frisk, friskare eller iaf inte bli sämre och om inte annat så åtminstone att slippa biverkningar! Biverkningar som för övrigt endast läkare som har många arbetsår på nacken vill gå med på att de är just det. (Tack, för övrigt, du överläkare på gyn som inte hade så mycket people skills eller datorkunskap men åtminstone kunde ett & annat om ditt område & som lärde mig mycket om min sjukdom & om gynekologi för den delen.)

Dagens inlägg blev långt. Mest för att jag vet inte hur jag ska avsluta. Jag tror att jag håller på att gå från en måttlig depression in i ett härligt men läskigt obrytt state of mind. Så jag har nog varit lite osocial på sistone & jag kommer nog att vara det ett tag till men det brukar ju ordna sig, på ett eller annat sätt.

Där har ni brutal-ärligheten, varsågoda! 

ÖVERRASKNING

Kan jag bara få säga att jag ibland ogillar min kropp. Vaknade upp till mens & ont i magen idag. Överraskning! Och nej, jag ska inte ha mens nu. Inte förrän om 20 dagar typ. Jag önskar därför ett återköp efter sisådär en 34 år - det är än igen konstaterat att det är ett måndagsexemplar jag har fått.

Det förklarar iaf alla finnar som poppat upp senaste dagarna.

Men ont ska med ont fördrivas så nu ett grymt träningspass på hemska träningscykeln. Jag cyklar bara 25 minuter men sist då jag steg av var jag tom svettig på underarmarna. PUH! Sist fick jag oxå dras med en hemsk huvuvärk efteråt så idag ska jag tanka ordentligt med vatten både före & efter passet.

HEMLÄXA

Här följer ett icke AIH-relaterat inlägg, men det handlar om allmänt välmående.

Jag har både scolios & bröstrygg. Det har jag haft sedan jag var liten. Jag har däremot aldrig haft problem med ryggen. Senaste åren har jag börjat känna av den. Jag har därför tiggt till mig en ny stol på jobbet (TACK Janne du är så BÄST), börjat träna mer rygg samt idag varit på besök hos en sjukgymnast.

Jag sökte hjälp för att bäckenet är snett, jag har ont på ett specifikt ställe på ryggraden vilket känns då jag lyfter eller ligger samt att jag har jobbigt med fötterna.

Svaret jag fick var att människor med min rygg får ofta ont - förr eller senare. Jag vet inte om jag ska tolka det som att jag har blivit gammal. Plötsligt kändes det så. Men va fasiken, pappa springer ju Stockholm Maraton & kan "gubben" då ska väl jag kunna träna mig till lite bättre rygg.

De flesta människor är visst sneda, typ som att jag får problem med mitt bäcken beror på att ena benet är 1 cm kortare än det andra. Ett eventuellt inlägg eller en skosula kan lösa problemet - kanske. Hur mycket man än sliter till det så att mitt bäcken är rakt kommer det ändå att återgå till sin sneda form.

När vi talade om mina fötter var sjukgymnastens bästa teori att det onda då jag springer kan bero på att jag är just sned & att ena foten får utstå mer tryck än den andra - därav det onda.

Hur som än haver så fick jag ett träningsprogram med många tips. Alla involverar en balansboll. Sjukgymnaster verkar digga balansbollar. Me not so much. För icke aggressiv träning. Men jag ska vara en duktig elev & plugga ordenligt. Tenta kommer om 3 veckor då han ringer för att kolla resultatet.

Och visst ja, sjukgymnasten tycker att Jennifer Aniston är snygg. Riktigt snygg! (Why do people keep telling me these things?)

SÖNDAGMORGON

Är klockan 10 fortfarande morgon? Jag sitter iaf och äter frukost. Sedan tänker jag cykla ner till gymmet för att betala för gamla synder. Jag har varit slutkörd seanste veckan pga jobbet och då jag är trött äter jag sött. Så jag kom på mig själv i tv-soffan igår med att glatt smaska slut på två godispåsar utan vidare eftertanke. Magonten kom som ett brev på posten och den enda jag hade att skylla var mig själv. Gymmet strax och sedan blir det nyttig men god mat resten av dagen. Det blir bra!

DYRT ATT HA AIH

- Att må bra är dyrt! Bra mat, gym & hälsokost kostar plenty.

- Att vara sjuk är dyrt! Mediciner & läkarbesök kostar plenty.

- Att vara kvinna är dyrt! BH:ar, smink, hårprodukter & andra tjejgrejer kostar plenty.

- AIH är svindyrt! Det lyckas kombinera dessa tre, vilka multipliceras & kostar superplenty.

Jag har ju i tidigare inlägg hävdat att AIH främjar acne. Acne å sin sida främjar dålig hy i form av (förutom det uppenbara såsom finnar & pormaskar) ärr, utvidgade porer & ytliga blodkärl. Jag har rubbet. Jag försöker att inte bry mig för utseendet är inte allt. Tyvärr så är just huden ändå riktigt viktig idag. Många tittar snett på personer som ser ut som alkolister i huden. Jag är bara 33 men ändå så ser jag, osminkad, ut som om jag har suttit på parkbänken i några år. Smink hjälper mig att se normal ut. Och jag vill vara normal, precis som alla andra. Men dyrt är det. Iaf om man behöver bra smink som jag gör. Och cremer & annan hudvård ska vi inte ens tala om.

AIH främjar också trötthet. Trötthet är fruktansvärt. Det gör att allt känns mindre kul & när man vill använda hela sin tid till att sova blir livet tomt. Det finns dock sätt att bekämpa detta. Hälsokost & träning hjälper. Jag har tur eftersom jag arbetar kommunalt (Ja, just det - det uttalandet hör man sällan!) & det finns ett gratisgym för oss som jobbar i Skellefteå. Skor, träningsBH & kläder är dock inte gratis. Och så var det det här med hälsokost. Jag har världens bästa tips mot trötthet. SUPERGREENS! Googla på det om du vill veta mer. Eller fortsätt läsa bloggen. Jag ska skriva mer om mina erfarenheter av detta, naturens underbara medel. Snart! Men dyrt är det.

Summa  summarum: AIH är inte bra för plånboken. Men det är ju inget val man gör, det är vad man blir tilldelad. Sedan är det upp till var & en att välja vad man tycker är viktigt & vad man värderar högst.