ÖGONINFLAMMATIONSMEDICIN

Det är ju alltid något!

Det är vad dagens besök på VC gav gällande mina förstorade talgkörtlar. Och ett "kom tillbaka om de blir större". Så ungefär som jag trodde. Är inte ens besviken.

Och så gnäller de alltid på att jag använder ansiktscreme. "Det täpper till & orsakar acne." Lever vi på 1800-talet? Det är en väldigt förlegad syn, anser jag. Än en gång verkar det som att hudvårdsterapeuter vinner slaget om vem som är bäst på hud. Iaf när det gäller hudsjukdomen acne. Hudläkaren i Umeå rekommenderade iaf Vichy-serien så han var inte helt emot hudcremer - bara lite. ;)

För att motbevisa: Om det nu vore så att hudcremer orsakade acne - varför har jag mest acne på bröstet & halsen? Det är enda delen av min koppp som jag inte smörjer. Jag testade faktiskt att avstå i 4 månader från hudcremer men såg enbart att min hud blev fetare. Slutsatsen jag drog av det var att huden fick för lite fukt & försökte kompensera. Naturligtvis finns det bättre & sämre cremer men så länge de är icke komedogena & kvalitativa är det bra.

Jag fick däremot Duac utskrivet igen eftersom de faktiskt kunde hålla med om att jag har finnar på halsen & lite på bröstet. Om jag kommer att hämta ut cremen eller ej återstår. Nu har jag ju börjat med Aco:s acnegel på halsen & jag hoppas att det ska hjälpa (typ Salisylsyra). Jag vill helst slippa aggressiva krämer (tänker på engelska ordet "invasive") som försvagar hudbarriären. Funkar inte Aco får jag väl lov. Är rätt less på sjal-träsket jag har hamnat i... även om det är ok med tanke på förkylningen som än en gång slagit till.

Mamma köpte ju en underbart fin sjal till mig som jag längtar efter att ha (+ alla mina vanliga kläder BUHU) men än så länge är den för "öppen".

FRISÖRBYTE

Jag klippte mig i fredags. Jag insåg att det är dags att byta frisör. Fasa! För hon är duktig, hon förstår mig & framför allt är hon ärlig (Dr House-style!). Hon sa:

- Du ska väl inte klippa lugg? Jag tycker du är så fin utan och du har ju inget att dölja.

Och med tanke på att hon alltid är brutal-ärlig kan jag inte göra annat än att dra slutsatsen att hon håller på att bli blind. För saker att dölja, det har jag massor.

UPP & NER

Mina prover är lite bättre, precis som jag förväntade mig, då jag slutat med linfröoljan. På måndag vill min läkare att jag ska ta prover igen. Jag tänker inte stressa som en galning från jobbet så det får bli tisdag tidigast. Förhoppningvis har de förbättrats ännu lite till dess.

Acnen på bröstet är också bättre (inte bra) men det lär dröja innan vanliga tröjor är aktuella. I ansiktet är mina förstorade talgkörtlar sämre. Jag vet inte varför. Byte av tvål? Kanske hjälpte linfröoljan eller zink-tabletterna jag tog? Eller blir det bara så ibland? Alternativ nr 2 känns iaf inte så skoj fr då är det som att välja mellan pest eller kolera.

Vårdcentralen lät lagom intresserade av att ge mig en läkartid för mina knölar. De skulle höra av sig om tid - Ett svar jag aldrig fått förr så jag antar att det inte är ett ärende de anser står högst på prio-listan.

Jag gillar dock min nya Dermalogica-tvål. Jag köpte både Medibac clensing gel & Precleanse-grejen. Den sistnämna har jag ingen åsikt om ännu. Den är bra men jag som har fet hy känner motstånd till att gnugga in ansiktet med olja. Oavsett känslan efteråt. Kanske också därför att mina talgkörtlar syns mindre då ansiktet är torrt. Att vara torr i ansiktet är ju däremot inte heller bra för huden.

(Byte av tvål & att mina talgkörtlar är större hänvisar inte till mitt byte från Vichy till Dermalogica-tvål utan mellan detta byte fick jag slut på Vichy samtidigt som Dermalogica var slut på lagret. Medan jag väntade på att D-tvålen skulle komma in till affären tog jag till min MD-tvål som stod hemma & "skräpade". MD & Priori har samma typ av konsistens på sina tvålar & de är inte för mig. Uch!!)

Vad mer? Förkylningen håller ett stadig grepp. Hostan ger inte med sig & det är jobbigt att andas. Jag har tillfälligt slopat träningen. (Ja, mamma jag har lyssnat på dig - tillfälligt om inte annat.) Ett avslappningsyoga-pass tänker jag unna mig så här på söndagsförmiddagen.

Dessutom har jag fått ögoninflammation. Inte en, ännu, så allvarlig form. Det svider & kliar lite i ögonen & det är lite gult klägg i ögonvrån efter duschen på morgonen. Jag såg hockeyn igår med glasögon, där sambon påpekade gång på gång hur överspänd jag såg ut, då den klara, vita isen gjorde illa ögonen. En kollega på jobbet hade ögoninflammation förra veckan, därav mitt tillstånd. Jag hoppas det läker av sig självt.

Just nu kan man alltså säga att det är lite upp & ner. Jobbigast är nog ändå deppigheten över huden, som vanligt.

 Idag ska jag göra mitt bästa för att tillfälligt jaga bort "the blues". Jag ska shoppa - eller mina intentioner är att slösa pengar. Mycket pengar! Och bästa sätt att göra det är ett besök på Esprit.

Där ryker min föresatts om att spara pengar denna månad. Fast jag är kanske för tuff mot mig själv... Jag har både betalat av studielånet (due November) & lagt undan till resekontot. Vanliga sparkontot får leva utan. Man lever bara en gång!?! Jag skulle kunna säga att nästa månad ska jag skärpa mig men jag är inte 100 på att det hjälper. Just nu håller jag på att acne-säkra min garderob. Yes, there is such a thing. Iaf för mig. Tröjor med höga kragar & sånt som inte smiter åt så huden ändå kan andas.

Jag har sett en kjol & ett par jeans på Esprit. Jeansen känns som ett måste med tanke på hur fina de var & att jag behöver byxor. Kjolen känns mer tveksam (lite kort & vad ska jag ha till?). Och den eviga frågan då det gäller köp av jeans - korvstoppning eller ej. Jag vet att det är bättre att ta en storlek som är snäppet för små men jag är så bekväm av mig.

Men först, ett yogapass!

FULLPROPPAD VECKA

Den kommer att innebära en hel del ont & jobbigt men också en hel del kul.

• Klippning på tisdag. Det var visst ett halvår sedan sist. (Ja, jag misshandlar visst mitt hår.)
• Provtagning på onsdag. Jag kommer att måsta avsluta både arbetsdag & lektion med elever tidigare.
• Biopsi på torsdag. Arbetet får stå tillbaka även här. Jag måste nog dra mig mot lassa vid 12-tiden. Och hungrig som en galning, kommer jag att vara.
• Till helgen ska jag på Matfesten. Ja, om sanningen ska fram så planerar jag ett besök redan på torsdag kväll men det är kanske att vara aningen optimistisk?

I övrigt?

• Hostig som aldrig förr. Jag ska till jobbet imorgon men om hostan inte har gett med sig (1 hostning/minut) så kommer jag inte att kunna ha mina 2 lektionspass på eftermiddagen. Stört omöjligt att prata & hosta samtidigt. Det är inga små harklingar direkt, utan det handlar om avgrundshostningar.
• Godisstatus förra veckan var 20 gram 70% Valhrona +15 gram ljus ekologisk päronchoklad med kardemumma. Denna vecka - 2 Noblessekakor. Men för att erkänna alla synder så har en hel del frukt/torkad frukt slunkit ner. Det kan jag dra ner på, iaf lite.
• Hud-status 1: Psykiskt - mer loco än förr. Fysiskt - acnen har tokblossat upp. Både på bröstet & i ansiktet. Ansiktet? Brukar aldrig hända. Jag vet inte riktigt vad som håller på att hända & varför. Är det linfröoljan eller zinktabletterna - fast det ska ju vara bra för huden. Den nyttiga kosten, typ någon utrensningsfas? Fast den borde redan vara över. Jag är ju inne på tredje veckan. Jag är också mindre stressad än vad jag var under hela sommaren. Och så slutligen hormonerna? Det är ju den tiden i månaden - den normala denna gång. Men det brukar inte visa sig så här. Och speciellt inte i ansiktet.
• Hud-status 2:: Psykiskt - galnare än så här kan jag nog inte bli. Av dygnets 24 timmar (på helgen) googlar jag typ 12 av dessa om förstorade talgkörtlar. Var länge inne på nått laseralternativ. Men det verkar ju finnas så mycket nackdelar. Eller det finns faktiskt nackdelar med allt. Nu är jag mer inne på diatermi. Där finns det nackdelar också. Men sjukt nog hittar jag inga ställen vare sig i Skellefteå, Umeå eller Luleå som gör detta. Tänk vad enkelt om det fanns en läkare man kunde tala med & diskutera alternativ. Eller någon som visste om seriösa ställen som kunde hjälpa. Iställer sitter jag här & suger på karamellen att 10-16% av de som äter immunosuppressiva läkemedel under en längre tid kan drabbas av detta.

Ja, galen som sagt. Men Matfesten hör ni. Det är ju alltid nått. Om inte huddepressionen sätter P för viljan att vara ute bland folk.

Förresten! Sova ser jag fram emot. Hostan borde ge med sig någon gång denna vecka. Då ska jag SOVA. Och träna.

FY *** SÅ ***** LESS JAG BLIR

Verkligen!

1. Allting måste gå genom VC (fastän jag redan egentligen har gjort det en gång men när jag träffar en specialist har jag två ärenden & han inte förstod sig på just detta - varpå jag tänker men då är det väl nått som forsvinner av sig självt)
2. Ringer ej VC på sommaren för då har de inga tider.
3. Ringer på hösten. "Nej, vi öppnar först om 2 veckor. Ring då."
4. Ringer 2 veckor senare. "Nej, vi har fortfarande inga läkare. Vänta två veckor till & ring.

... Jag blir lite bitter då jag vet att sedan måste jag ändå vänta först på att få tiden i fråga där & sedan minst 3 månader till innan jag får komma till specialist.

LITE LÄTT DEPRIMERAD

Är min senaste hobbydiagnos.

När man är sjuk är man ganska ensam. Inte "ensam, ensam" men ensam i sin sjukdom. Jag vet inte om jag kan göra mig mer förstådd än så men jag hoppas att iaf andra människor med sjukdomar förstår vad jag menar. För naturligtvis finns ju släkt & vänner runtomkring men när det gäller din sjukdom är du ensam. En förfärlig liknelse är väl döden, du behöver inte dö ensam men du kan ändå inte ta någon annan med dig. Typ!

Man är ensam i att fixa & ordna & i viss mån härda ut. För så är det när man är vuxen. Bit ihop bara.

Och jag är bara så trött på allt. Trött på att inte ta huvudvärkstabletter, trött på att måsta pussla med schema, chef & kollegor för att hinna ta prover & fara på läkarbesök, trött på att inte få dricka ett gott glas vin på fredagskvällen, trött på det dåliga samvetet om jag tar Kan Jang då jag är sjuk, trött på finnar som gör ont & är fula, trött på lysande ytliga blodkärl & alla taffliga försök att sminka över dem, trött på lägga pengar på läkare, trött på att måsta klä mig efter hur mycket finnar jag har på bröstet eller halsen, trött på att ha mens 2 gånger i månaden, trött på att det inte finns läkare som kan behandla hela min sjukdom utan att det ska punktbehandlas, trött på att hitta nya biverkningar hela tiden, trött på att inte slarva med träningen för att det kanske är extra bra för en sån som mig, trött på att vara trött, trött på att äta ekologiskt & på så sätt inte utsätta min lever för onödiga gifter, himla trött på att ju nyttigare jag är desto sämre verkar jag bli, trött på att tänka på det ALL THE TIME, trött på mina gul-vita prickar i face:et som bara växer & förökar sig, trött på en hel del andra saker som jag inte kan komma på nu.

När jag slutligen tänker på att det här är det jag tänker på hela tiden så blir livet faktiskt ganska jobbigt. Jag kanske skulle sluta tänka på det då, tänker förmodligen ni men det går inte. Jag blir ju ständigt påmind. Äta bör man annars dör man...handling lika så, träning ska passas in, trötthet är konstant, speglar går att undvika men det blir någon mani när saker växer i ansiktet, det svider, kliar eller gör ont av finnar på bröstet, läkarbesök ska passas in & hållas, ont i huvudet gör det ganska ofta, människor runt om kring dricker alkohol, osv. Det påverkar hela tiden!

Så vad gör man, fake it eller är du brutal-ärlig. För det mesta tror jag att man låtsas som det regnar. Inte bara för andra utan mest för sig själv för det är så man orkar. Och som vanligt så vet jag att man inte ska klaga då människor svälter eller dör i cancer.

Nej, ge mig något att kämpa mot, för det klarar jag av. Inte det här som enbart är en nedåtgående progression där man ska vara tacksam varje gång man nästan ligger inom gränsvärdena eller då läkaren säger att vi låter bli att höja medicindosen trots att man jobbat som ett djur för att bli frisk, frisk, friskare eller iaf inte bli sämre och om inte annat så åtminstone att slippa biverkningar! Biverkningar som för övrigt endast läkare som har många arbetsår på nacken vill gå med på att de är just det. (Tack, för övrigt, du överläkare på gyn som inte hade så mycket people skills eller datorkunskap men åtminstone kunde ett & annat om ditt område & som lärde mig mycket om min sjukdom & om gynekologi för den delen.)

Dagens inlägg blev långt. Mest för att jag vet inte hur jag ska avsluta. Jag tror att jag håller på att gå från en måttlig depression in i ett härligt men läskigt obrytt state of mind. Så jag har nog varit lite osocial på sistone & jag kommer nog att vara det ett tag till men det brukar ju ordna sig, på ett eller annat sätt.

Där har ni brutal-ärligheten, varsågoda!