BÄST HITTILLS

Gårdagens biopsi gick förvånandsvärt bra. Trevliga sköterskor, ok läkare, minimalt med smärta, snabbt över & eget rum med tv på UVA.

Så här bra blir det nog aldrig mer så jag passade på att njuta - om man nu ska använda det ordet i det sammanhanget.

Ont gjorde det förstås när läkaren bedövade området kring levern. Men inte så farligt. Och ont gjorde det då läkaren snittade huden på magen för att kunna föra in sprutan. Det ska väl egentligen inte göra ont men vid varje biopsi gör det ändå det. För bedövningar att verka tar visst tid på mig.

Största överraskningen var faktiskt själva vävnadsprovet. Alla i rummet (jag, 2 sköterskor & läkaren) väntade på att bedövningen skulle verka & helt plötsligt hör jag ett litet pick-ljud. Jag & sköterskorna vänder oss mot läkaren som beslutat sig för att nu ska det ske.

- Det fanns ju inget att vänta på längre. sa han.

Och så var det gjort. Sköterskorna var lika förvånade som jag. Jag var grymt imponerad för jag fick inte ens ont i skuldran, som jag alltid får. Jag sa till läkaren skämtsamt att han var bäst hittills för att jag slapp det onda.

- Ja. det gäller att få "rätt läkare". svarade han.   

På UVA var det fullt så jag fick ett eget litet rum. Inget lyxigt utan mer som en stor skrubb men med TV. Och de släckte lamporna & jag fick en liten läslampa. Fantastiskt! Jag var nog dessutom friskaste människan på plats så det var inte riktigt rättvist.

Sköterskan erbjöd fika när jag fick klartecken att åka hem men jag fikar hellre hemma än där så jag avböjde. Hon rynkade på näsan & såg skeptiskt på mig då jag sa att jag tar mig hem med cykel, trots att jag sa att jag hade nära & skulle cykla försiktigt. Jag vet inte varför - cykla är ju inte direkt som att ta en lätt joggintur hem. Man glider ju mest. Ja, jag älskar att cykla!! :)

Biopsin gick i stort toppen. Verkligen bäst hittills. Inget alls att oroa sig för - förutom provsvaren då.

MORGONDAGEN STUNDAR

Nu är prover tagna inför morgondagens biopsi. Eftersom jag vet att jag har blod som koagulerar lite sämre plus att jag just har varit förkyld så håller jag tummarna för att det inte ska sätta käppar i hjulet för morgondagens biopsi. Det skulle ju vara nedrigt om jag tagit ledigt från jobbet (jag tror alla lärare vet hur jobbigt det är att fixa med chef, kollegor & elever då man måste vara ledig) & stressat som en galning idag (& gett eleverna ledig) för att hinna till provtagningen, som måste ske 24 timmar innan biopsin.

Jag vill göra bort det!

Som en positiv utveckling kan jag berätta att numera behöver man bara fasta (mat & dryck) i 4 timmar innan biopsin. Hurra! Och när man tar prover slipper man det tråkiga blödningsprovet, som för övrigt ger, ursäkta gav, ärr är borttaget & utbytt mot ett blodprovsrör. Utvecklingen går framåt.

Som en negativ utveckling denna vecka så var jag tvungen att vara hemma från jobbet i måndags pga hosta, vilket i sin tur gjorde att jag avbokade tisdagens klipptid & ombokade den till om 2 veckor.

Slutligen vore det bra om ni håller tummarna för att denna fortfarande hemska hosta ger med sig till imorgon. Det vore bra att inte skaka av hosta då jag ligger ner och läkaren använder storsprutan.

FULLPROPPAD VECKA

Den kommer att innebära en hel del ont & jobbigt men också en hel del kul.

• Klippning på tisdag. Det var visst ett halvår sedan sist. (Ja, jag misshandlar visst mitt hår.)
• Provtagning på onsdag. Jag kommer att måsta avsluta både arbetsdag & lektion med elever tidigare.
• Biopsi på torsdag. Arbetet får stå tillbaka även här. Jag måste nog dra mig mot lassa vid 12-tiden. Och hungrig som en galning, kommer jag att vara.
• Till helgen ska jag på Matfesten. Ja, om sanningen ska fram så planerar jag ett besök redan på torsdag kväll men det är kanske att vara aningen optimistisk?

I övrigt?

• Hostig som aldrig förr. Jag ska till jobbet imorgon men om hostan inte har gett med sig (1 hostning/minut) så kommer jag inte att kunna ha mina 2 lektionspass på eftermiddagen. Stört omöjligt att prata & hosta samtidigt. Det är inga små harklingar direkt, utan det handlar om avgrundshostningar.
• Godisstatus förra veckan var 20 gram 70% Valhrona +15 gram ljus ekologisk päronchoklad med kardemumma. Denna vecka - 2 Noblessekakor. Men för att erkänna alla synder så har en hel del frukt/torkad frukt slunkit ner. Det kan jag dra ner på, iaf lite.
• Hud-status 1: Psykiskt - mer loco än förr. Fysiskt - acnen har tokblossat upp. Både på bröstet & i ansiktet. Ansiktet? Brukar aldrig hända. Jag vet inte riktigt vad som håller på att hända & varför. Är det linfröoljan eller zinktabletterna - fast det ska ju vara bra för huden. Den nyttiga kosten, typ någon utrensningsfas? Fast den borde redan vara över. Jag är ju inne på tredje veckan. Jag är också mindre stressad än vad jag var under hela sommaren. Och så slutligen hormonerna? Det är ju den tiden i månaden - den normala denna gång. Men det brukar inte visa sig så här. Och speciellt inte i ansiktet.
• Hud-status 2:: Psykiskt - galnare än så här kan jag nog inte bli. Av dygnets 24 timmar (på helgen) googlar jag typ 12 av dessa om förstorade talgkörtlar. Var länge inne på nått laseralternativ. Men det verkar ju finnas så mycket nackdelar. Eller det finns faktiskt nackdelar med allt. Nu är jag mer inne på diatermi. Där finns det nackdelar också. Men sjukt nog hittar jag inga ställen vare sig i Skellefteå, Umeå eller Luleå som gör detta. Tänk vad enkelt om det fanns en läkare man kunde tala med & diskutera alternativ. Eller någon som visste om seriösa ställen som kunde hjälpa. Iställer sitter jag här & suger på karamellen att 10-16% av de som äter immunosuppressiva läkemedel under en längre tid kan drabbas av detta.

Ja, galen som sagt. Men Matfesten hör ni. Det är ju alltid nått. Om inte huddepressionen sätter P för viljan att vara ute bland folk.

Förresten! Sova ser jag fram emot. Hostan borde ge med sig någon gång denna vecka. Då ska jag SOVA. Och träna.

FY *** SÅ ***** LESS JAG BLIR

Verkligen!

1. Allting måste gå genom VC (fastän jag redan egentligen har gjort det en gång men när jag träffar en specialist har jag två ärenden & han inte förstod sig på just detta - varpå jag tänker men då är det väl nått som forsvinner av sig självt)
2. Ringer ej VC på sommaren för då har de inga tider.
3. Ringer på hösten. "Nej, vi öppnar först om 2 veckor. Ring då."
4. Ringer 2 veckor senare. "Nej, vi har fortfarande inga läkare. Vänta två veckor till & ring.

... Jag blir lite bitter då jag vet att sedan måste jag ändå vänta först på att få tiden i fråga där & sedan minst 3 månader till innan jag får komma till specialist.

HELGEN

Vilken utdragen förkylning. Först hosta i 2 veckor, varpå vecka 2 innebar lite nattsömn, vecka 3 superont i halsen 1 dag. Och nu ingen luft & fortsatt dålig nattsömn.

Jag vägrar värktabletter men nån halstablett har slunkit ner. Mest för att rösten ska hålla under lektionstimmar. Nässpray däremot var jag tvungen att köra igår kväll plus nu. Jag har nog svårt att få sova som det är.

Vi hade ju tänkt gå & se Expendables 2 men vi får nog lägga det på is tills hostan ger med sig. Senaste åren får jag alltig grym hosta. Alltså den här dubbelvikt - jag håller på att antingen kissa på mig eller jag kommer att kikna typen. Jag förstår inte, för det verkar bara hända mig.

Första "riktiga" veckan på jobbet har varit ok. Jag & arbetsrumskollegan diskuterade finita & infinita verb idag & till min glädje kunde jag bidra till samtalet. Jag har alltså inte glömt allt jag lärde mig på under utbildningen. Eleverna är tysta, snälla & arbetssamma hittills. Jag hoppas att det håller i sig. Stressnivån är under kontroll. Faktiskt mer än ok.

Helgen kommer nog att innebära vila. Jättetråkigt. Fast jag kanske hinner läsa min bok. Äntligen.

LITE LÄTT DEPRIMERAD

Är min senaste hobbydiagnos.

När man är sjuk är man ganska ensam. Inte "ensam, ensam" men ensam i sin sjukdom. Jag vet inte om jag kan göra mig mer förstådd än så men jag hoppas att iaf andra människor med sjukdomar förstår vad jag menar. För naturligtvis finns ju släkt & vänner runtomkring men när det gäller din sjukdom är du ensam. En förfärlig liknelse är väl döden, du behöver inte dö ensam men du kan ändå inte ta någon annan med dig. Typ!

Man är ensam i att fixa & ordna & i viss mån härda ut. För så är det när man är vuxen. Bit ihop bara.

Och jag är bara så trött på allt. Trött på att inte ta huvudvärkstabletter, trött på att måsta pussla med schema, chef & kollegor för att hinna ta prover & fara på läkarbesök, trött på att inte få dricka ett gott glas vin på fredagskvällen, trött på det dåliga samvetet om jag tar Kan Jang då jag är sjuk, trött på finnar som gör ont & är fula, trött på lysande ytliga blodkärl & alla taffliga försök att sminka över dem, trött på lägga pengar på läkare, trött på att måsta klä mig efter hur mycket finnar jag har på bröstet eller halsen, trött på att ha mens 2 gånger i månaden, trött på att det inte finns läkare som kan behandla hela min sjukdom utan att det ska punktbehandlas, trött på att hitta nya biverkningar hela tiden, trött på att inte slarva med träningen för att det kanske är extra bra för en sån som mig, trött på att vara trött, trött på att äta ekologiskt & på så sätt inte utsätta min lever för onödiga gifter, himla trött på att ju nyttigare jag är desto sämre verkar jag bli, trött på att tänka på det ALL THE TIME, trött på mina gul-vita prickar i face:et som bara växer & förökar sig, trött på en hel del andra saker som jag inte kan komma på nu.

När jag slutligen tänker på att det här är det jag tänker på hela tiden så blir livet faktiskt ganska jobbigt. Jag kanske skulle sluta tänka på det då, tänker förmodligen ni men det går inte. Jag blir ju ständigt påmind. Äta bör man annars dör man...handling lika så, träning ska passas in, trötthet är konstant, speglar går att undvika men det blir någon mani när saker växer i ansiktet, det svider, kliar eller gör ont av finnar på bröstet, läkarbesök ska passas in & hållas, ont i huvudet gör det ganska ofta, människor runt om kring dricker alkohol, osv. Det påverkar hela tiden!

Så vad gör man, fake it eller är du brutal-ärlig. För det mesta tror jag att man låtsas som det regnar. Inte bara för andra utan mest för sig själv för det är så man orkar. Och som vanligt så vet jag att man inte ska klaga då människor svälter eller dör i cancer.

Nej, ge mig något att kämpa mot, för det klarar jag av. Inte det här som enbart är en nedåtgående progression där man ska vara tacksam varje gång man nästan ligger inom gränsvärdena eller då läkaren säger att vi låter bli att höja medicindosen trots att man jobbat som ett djur för att bli frisk, frisk, friskare eller iaf inte bli sämre och om inte annat så åtminstone att slippa biverkningar! Biverkningar som för övrigt endast läkare som har många arbetsår på nacken vill gå med på att de är just det. (Tack, för övrigt, du överläkare på gyn som inte hade så mycket people skills eller datorkunskap men åtminstone kunde ett & annat om ditt område & som lärde mig mycket om min sjukdom & om gynekologi för den delen.)

Dagens inlägg blev långt. Mest för att jag vet inte hur jag ska avsluta. Jag tror att jag håller på att gå från en måttlig depression in i ett härligt men läskigt obrytt state of mind. Så jag har nog varit lite osocial på sistone & jag kommer nog att vara det ett tag till men det brukar ju ordna sig, på ett eller annat sätt.

Där har ni brutal-ärligheten, varsågoda! 

Och så var man förkyld igen.

Förbannat!

Jag skulle mörda för en alvedon.

Jag läste tidigare idag att när man känner smärta aktiveras den mera kreativa hjärnhalvan. Förmodligen för att slippa analysera ihjäl sjukdomen, tänker jag. Det gör ju ondare då. Överlevnadsinstinkt!

Boken förklarade bättre. Min hjärna funkar varken till att förklara eller till att överleva.

DERMALOGICA

Sitter & skriver en önskelista på Dermalogica-produkter!

Snart är min ansiktstvål slut & jag är sugen på att testa Dermalgicas MediBac Clearing Skin Wash. Dermalogica har även en Pre Cleanser - dvs något man ska använda före tvålen som ska förbereda för ansiktsrengöringen. Jätte-ren ska man visst bli.

Och så är jag sugen på att byta från mitt ID mineralpuder till en foundation. Jag tycker att min hud börjar klia ibland av pudret. Hur bra det än är så är det ju faktiskt ändå stenar på huden (antar jag). Ibland känns det som att det nöter mot huden - varpå det kliar. Mineralpuder ska visserligen vara bättre än foundation för acnehy men nu har jag levt hela sommaren utan puder (förutom lite på ytliga blodkärlen förståss) & jag är inte sugen på att börja om igen. Och så känner jag att jag vill ha lite mer täckning än vad jag tycker att puder ger - eller puder & foundation täcker liksom på olika sätt.

Jag köpte nyss en solskyddsfaktor från Dermalogica. Den är bra, men inte perfekt. Nu ser jag att det faktiskt finns ett solskydd i MediBac-serien. Surt! Den vill jag ju ha. Verkar dock ej som att Sverige säljer den. :( Än!

Men då är det samma med underlagskrämen. Kan inte Dermalogica fixa en i MediBAc-serien? Det skulle jag mest av allt vilja ha. Och när jag ändå är igång. Kan inte Åhlens börja sälja Dermalogica (ja, jag vet att de vill att hudvårdsspecialister ska sälja deras produkter, men ändå). Det skulle vara enklare & billigare då Åhlens oftare rabatterar & man kan samla poäng.

Och jag som borde spara pengar. Nästa månad kanske? Då ska jag ändå klippa mig. Det var 5-6 månader sedan sist. Tur att mitt hår är snällt. En sak jag inte behöver lägga min slantar på.

INTE OVÄNTAT

Brev från min läkare kom för någon vecka sedan. Eller hon var visst på semester så en annan läkare skickade brev till mig. Naturligtvis måste mina vit-gula ansiktsprickar gå via vårdcentralen. Good luck att få komma till en hudspecialist. Ännu mera good luck att få någon av dem att bry sig. Och inte en snowball's chance att det ska gå att hitta någon som sedan kan hjälpa.

Jag har naturligtvis redan ringt vc men de tar bara akutärenden. Kanske kan jag få ställa mig på väntelista nästa torsdag, annars blir det måndag efter det.

Men som sagt spela roll. What difference will it make!

CENSUR

Jag måste få återgå till ett kärt gammalt ämne. Nämligen det här med censur. Min tanke då jag startade denna blogg var ju att hålla den anonym. Inte för att jag skriver hemlisar men av den enkla anledningen att slippa censurera mina tankar.

För det gör vi väl alla? Vi tänker en sak men säger en annan. Inte så att det stick i stäv men ni vet vita lögner för att förmildra, inte oroa eller inte vara taskig. Ibland inte ens en lögn utan man bara väljer sin ord bättre än det man egentligen tänker.

Det är ju stor skillnad på att picka på dörren eller banka.

Och jag är lite besviken på mig själv som ofta pickar istället för att banka. Så jag får väl försöka ta i med näven lite mer. Och så får ni som känner mig inte bry er så mycket.

Hm, lättare sagt än gjort. Epic fail typ!

1+1=1

"Ja, jag är inte så insatt i detta men njae det är nog inte så noga. Du kan nog slå ihop de båda gångerna till en gång."

Jag gillar när det inte är så noga. Jag är så nipprig själv & noga med allting så det är skönt att få tillåtelse att slarva lite. Så provtagning 1 gång enbart & inte förrän i slutet av månaden.

ÖVERRASKNING

Kan jag bara få säga att jag ibland ogillar min kropp. Vaknade upp till mens & ont i magen idag. Överraskning! Och nej, jag ska inte ha mens nu. Inte förrän om 20 dagar typ. Jag önskar därför ett återköp efter sisådär en 34 år - det är än igen konstaterat att det är ett måndagsexemplar jag har fått.

Det förklarar iaf alla finnar som poppat upp senaste dagarna.

Men ont ska med ont fördrivas så nu ett grymt träningspass på hemska träningscykeln. Jag cyklar bara 25 minuter men sist då jag steg av var jag tom svettig på underarmarna. PUH! Sist fick jag oxå dras med en hemsk huvuvärk efteråt så idag ska jag tanka ordentligt med vatten både före & efter passet.

PROVTAGNING X 2

Idag ska jag ringa till medicinmottagningen. Jag har fått instruktioner att ta prover vecka 33. Bara någon vecka senare måste jag ta prover igen inför biopsin. Onödigt tycker jag! Jag hoppas kunna slå ihop dessa två tillfällena även om proverna bara delvis är likadana. Smärta, tid & pengar ska man inte slösa med så jag hoppas de tycker att det är ok.

BANANCRAVINGS

Det måste vara något fel på mig. Jag måste ha en brist av något slag. Just nu är allt jag kan tänka på BANANER! Mmmmmm!

Jag har tidigare bara upplevt liknande då det gäller ägg & mjölk. Inte samtidigt men en sommar var det ägg. En vinter var det mjölk. Och nu då bananer.

Det kunde inte ha kommit vid ett lämpligare tillfälle. Just nu försöker jag dra ner på det onyttiga. Mindre socker & lite mindre kolhydrater. Och ja, jag vet bananer är väl bägge av dessa saker men åtminstone i en nyttigare form plus att det tillkommer bonus a la vitaminer.

Så just nu tänker jag fortsätta mumsa loss på bananer. Au naturell, i fil med musli, delade med en sked - precis som när jag var lite & just nu funderar jag på om det inte finns några goda banankakor att baka. En sak är i alla fall säker - det blir bananasplit eller marängswiss till efterrätt denna helg. Sambon kommer att bli överlycklig.

SNART BIOPSI-DAGS IGEN

Sjukvården jobbar snabbt vad gäller vissa saker. Jag tänkte, när min läkare sa att jag skulle göra en ny biopsi till höst, att det nog skulle bli i oktober tidigast. Det blir i slutet av denna månad.

Fasta bläää!
Ont usch!
Tråkigt!
Ledig från jobbet 1/2-dag hurra!

Men framför allt - varför just när det är Matfesten? Jag ogillar! Jag kan ju leva på hoppet & tro att jag ska kunna gå dit senare på kvällen men jag vet att jag brukar ha ganska ont i axeln så det lär nog ej bli av. Jag får helt enkelt se till att ta igen det de andra kvällarna. Det ska nog gå bra för jag är bra på att äta. Igår kom t.ex sambon in i köket & frågade om jag hade mask i magen. Han tycker att jag äter mycket.

SEMESTERN ÖVER?

Med en knapp vecka kvar av min semester börjar det kännas så. Fine by me, då min semester inte har varit den bästa. Den sämsta på ja... har den varit värre någon gång? Så jag ser ganska mycket fram emot jobbet där jag kan vila upp mig med lite normal vardagsstress. :)

Med det sagt ska jag börja engagera mig lite i bloggen igen. Det var inte tänkt att semestern skulle påverka även denna, men så bidde det uppenbarligen.

Bara för att semestern har varit dåligt betyder det inte att det har funnits bra stunder. Jag kommer att se tillbaka på Göteborgsresan t.ex. Pappa & jag jobbade i trädgården i stugan. Eller han jobbade & jag halvhjälpte till & tyckte en massa. Namnceremonin för systerdottern Doris. Jag provade springa 5 kilometer, för första gången, & lyckades såklart. Att jag sedan fick reda på jag sprang nästan 6 km var grädden på moset. Jag köpte en kaffemaskin. Löjligt att bli lycklig över en sak, speciellt då jag inte dricker jättemycket kaffe men en god kopp kaffe kan åtminstone sägas gör en glad.

Jag bjuder på en bild för att summera sommaren. Den är från Göteborg, Universeum, & jag tycker att den passar bra för att summera sommaren. Och jag har känt mig snurrig denna sommaren, precis som i rymden.