Jag ringde vårdcentralen idag då min fot är ond. (Dubbeltydigt med mening!) Mest troligt en inflammation var svaret. Ät Ipren som en kur mot inflammationen.
Kan det inte bara vara enkelt någon gång? Typ ja, jag äter Ipren en vecka, ingen skada skedd. Inga problem.
För de flesta människor består denna typ av problem i 3 moment. Ring vc, få medicin, ät denna. För mig ser denna process ut: ring vc, få medicin, kontakta medicinmottagningen, de kontaktar min läkare, han kontaktar mig, han säger om jag kan göra som vc säger eller ej, beroende på hans svar börjar karusellen om igen eller så kan jag göra som andra - dvs äta medicinen & bli frisk.
Min gamla läkare sa en gång att jag är duktig på att ta hand om mig själv & min sjukdom men ibland tror (vet!) jag att jag är lätt kontrollmanisk. Istället för att svälja vad läkarna säger ifrågasätter jag & dubbelkollar. Men jag tycker å andra sidan att det är mitt ansvar som patient. Det är mitt ansvar att se till att jag mår så bra som möjligt. Sedan är det förstås läkarnas ansvar att hjälpa mig. Men de kan aldrig göra mer än just det - hjälpa! Som i det här fallet då mina prover är sämre än vanligt, då är det upp till mig att lyfta luren & ringa de där extra samtalen. Även om det oftast är tidskrävande & jobbigt!
Men...de ställde alltså en diagnos per telefon och rekommenderade ett läkemedel som du ev. inte kan ta?! Är du säker på att det var en läkare du pratat med?
SvaraRadera:) Nej, det var faktiskt en sköterska jag pratade med. Och delvis är det mitt fel med den rekommenderade medicinen jag fick, för jag nämnde aldrig min sjukdom... men det här är typ 2:dra gången jag inte gör det. De andra 998 gångerna jag har gjort det har de inte haft någon aning vad de ska svara. Så därför dubbelkollar jag alltid med min vanliga medicinläkare. Även om det är jobbigare funkar det bäst.
SvaraRaderaJa, då är jag med. Förstår att du gör så, skulle du träffa en läkare så skulle den läkaren förmodligen också kontakta din medicinläkare om inte denne var helt säker på hur man ska göra- tycker dock att det är märkligt med "alla" syrror som kan ställa diagnoser per telefon. Jag skulle inte våga! :D
SvaraRaderaDet håller jag helt med om. Varje gång jag ringer vc blir jag diagnostiserad via telefonen. Jag tror inte att alla människor är så bra på att beskriva sina symptom & liknande heller & då är det ju lätt att det blir fel diagnos.
SvaraRaderaEn lite parantes appropå att "inte veta". Sjuksyrrorna hör alltid med läkarna på vc om min sjukdom, dessa läkare kontaktar alltid min medicinläkare and here's the kicker... min läkare googlar när han inte vet. SCARY!!
Det gjorde han iaf då jag började gå hos honom & han var ny. Det är en av de mest surrealistiska läkarbesöken jag har haft. Jag ställde en fråga varpå han inte kunde svara & då säger han: Men jag kan googla på det, för det är vad vi läkare gör då vi inte vet.
Först trodde jag att han skämtade (så jag skrattade) för jag kunde liksom inte tro på honom. Men så vände han sig mot datorn & ja, googlade. Eller försökte googla fram svaret iaf.
Naturligtvis förstår jag att läkare googlar ibland & jag tror att de är kapabla att hitta & förstå information på ett annat sätt än vad jag som lekman kan... men ändå. Det kändes sisådär! ;)
Idag har han mer erfarenhet så nu har jag inte hört honom uttrycka sig på samma sätt. Och jag vet ju att han konfererar med sina äldre kollegor när det behövs.
Haha, läkare ÄLSKAR google ;-) Men precis som du säger så vet man ju på ett ungefär vad det är för typ av källa man hittat, exempelvis googlar man fram artiklar på internetmedicin som skrivs av en mängd specialister; det brukar till och med våra överläkare göra ibland trots många års erfarenhet- men kanske inte så att patienten ser det :)
SvaraRaderaGoogle är ju bäst! Även som lärare googlar man ju en hel del, som du kanske vet. :)
SvaraRaderaMen nycklen är väl att göra det då patienter/elever inte ser - iaf inte första gången de träffar patienten i fråga för jag kände mig inte i så trygga händer efter det.