lördag 21 januari 2012

JAG MÅSTE FÅ...

Jag måste få ta ett avbrott i de gynekologiska berättelserna & brydderierna. Jag blir så less. Där jag bor finns det tre skröppel, den ena värre än den andra.

Ebba, katten, har ont i lederna & sover mest hela tiden. Smal är hon & hon har nästa slutat tvättat sig själv. Hon verkar se sämre & sämre & i måndags hade hon stora problem med munnen. Jag grät för jag tänkte att nu är stunden här. Det där hemska tillfället då man som människa & ägare måste ta det där hemska beslutet att nu är hennes kattliv inte längre värdig. Sedan i måndags har hon dock piggnat till. Jag vet inte hur gammal hon är men med tanke på att hon är kring 17 år antar att hon i tisdags påbörjade sitt nionde och sista liv.

Sambon ramlade i tisdags på hockey bockeyn. En riktigt "I-can-fly-drop" ner på isen. Med ändan först & benen uppe i skyn. Han fick spendera kvällen på akuten & domen led minst 5 veckors sjukskrivning & han bör ej sitta på 12 veckor a la kompression på ryggraden. Som jag förstått det har han en spricka på ryggraden. Sambon är en riktig kämpe & tar vare sig Tradolan eller Alvedon för smärtan, däremot Diklofenak mot inflammation. Han utnyttjar sjukskrivningen till max & så fort han orkar pluggar han programmering & gör kurser på datorn. Han försöker också hjälpa till här hemma men det är inte helt lätt naturligtvis.

Osså Moí! Sedan nyår har jag;
1. Haft influensan , som fortfarande hänger kvar med lite hosta. Mitt i flunsan fick jag dubbel mens. Med dubbel menar jag inte dubbelt så mycket utan en gång då jag inte brukar ha den & så igen vid mitt vanliga datum.
2. När flunsan började avta fick jag en inflammation i högra foten. Jag kunde knappt gå. Jag såg ut som en pingvin ett tag & när jobbet drog igång efter lovet fick jag förklara mig för alla jag träffade.
3. Med foten följde en lätt magkatarr. Jag började äta antiinflammatoriskt. Skickade samtidigt iväg en förfrågan till min läkare om det var ok med tanke på att mina leverprover inte varit helt bra senaste 2 månaderna. När jag ätit tabletterna i 3-4 dagar fick jag svaret: "Nej! Smörj med creme istället." Innan jag hann byta fick jag dock känningar av magen pga pillrerna. Och jag är verkligen ingen pillertrillare så min mage är inte van ett konstant intag av tabletter. Inte så konstigt att den reagerade därefter.
4. I torsdags var inflammationen nästan väck. Vad händer? Då får jag enormt ont i andra foten. Hälen denna gång. Eftersom jag läst på massor om fotproblem så tyckte jag att symptomen var aningens lik hälsporre.
5. Eftersom jag nu haft fotproblem i 2 veckor är nu ryggen jobbigare än någonsin. Naturligtvis har jag kompenserat smärtan i fötterna genom att gå konstigt. Mitt bäcken är snett & min massör rådde mig sist att uppsöka en naprapat. Det rådet har jag ännu blundat för. Idiotiskt!
6. Då jag har smörjt fötterna med antiinflammatoriskt har jag fått sår på händerna. Jag tvättar mig minutiöst direkt efter att jag smörjt men det verkar inte ha hjälpt.
7. Eftersom jag inte har kunnat jogga, pga fötterna, då jag har tränat har jag blivit tvungen att cykla som konditionsträning. Booooooooooooring!! Det har iaf gjort att min mjölksyreansamling bak i ena skinkan har kommit tillbaka. För att inte nämna att jag får blåmärken på rumpan av att cykla.

Summan av allt detta är att det är JOBBIGT nu. Jag är den som tekniskt sett är friskast i famlijen. Det är jag som fixar jobb, mat, tvätt & städ men min kropp orkar inte. Jag funderar på att ringa veterinären & höra om jag kan få sprutan, inte katten.

Jag behöver också ett nionde liv. Jag har dock fått en 5000:- ny stol på jobbet. Kommer om ca 4-5 veckor. Alltid nått!

3 kommentarer:

  1. Men fy, vilken dålig start på det nya året!

    Vad gäller M:s rygg så kan jag rekommendera att han medicinerar bort smärtan (istället för att härda ut, om det är det han gör). Självklart vill man inte utveckla ett beroende och ska inte medicinera i onödan, men att bita ihop när man skadat ryggraden innebär en ganska stor risk för kroniska smärtor eftersom nervernas känslighet ökar om de simuleras med smärtstimuli hela tiden. Ni kanske redan vet detta eller så räcker Diclofenac gott och väl, men nämner detta just in case.

    För din del kan jag bara råda att släppa lite på kraven under den här perioden. Mat kommer man inte undan, men det finns hämtmat och man kan låta lägenheten förfalla lite, viktigast är ju att ni får kurera så får ni återgår till det normala sedan! Kram

    SvaraRadera
  2. Kan också be om ursäkt för diverse språkliga fel i inlägget ovan, man ska inte göra två saker samtidigt ;)

    SvaraRadera
  3. Tack för informationen. Jag har försökt få Micke att ta smärtstillande men han säger att han tänker bita ihop. Jag har själv antagit att detta är dumt då man oftast spänner sig om man har ont. Nu har jag ett bra, medicinskt argument!

    Och du är ursäktad alla ev språkliga fel. Jag tar inte med mig jobbet hem. ;)

    SvaraRadera