LEVERBIOPSI

Kan det vara 2 år sedan det sist begav sig? Nu ska vi se om jag minns förfarandet rätt:

1. FASTA! Biopsin utförs på fastande mage.
2. LUGNANDE! Innan biopsin har man tidigare blivit erbjuden att ta en tablett med något som ska lugna. Sist jag gjorde min biopsi fick jag aldrig detta alternativ så kanske är det en möjlighet de har tagit bort. Oavsett har jag ingen erfarenhet av detta, då jag aldrig valt detta alternativ, så jag kan varken råda för eller emot. Orsaken till att jag aldrig velat ha detta är för att jag inte ser hur det ska kunna hjälpa mig. Jag är dessutom rätt intresserad av sjukhus & sjukvård så jag vill få ut så mycket information som möjligt då jag är där.
3. BLÖDNINGSPROV! Första 2 biopsierna jag var på fick jag göra ett blödningsprov innan. Det innebär att det kollas om ditt blod koagulerar i normal hastighet innan biopsin. En sjuksköterna "pickar" 2 små sneda skåror i underarmen & klockar sedan hur lång tid det tar innan blodet levrar sig. För er som har pickat hål i ägg innan ni kokar dem - det påminner om detta, dvs du är ägget, men du slipper bli kokad. ;)
4. PREPPNING! På röntgenavdelningen träffar man ett gäng sköterskor samt läkaren som ska utföra biopsin. Här blir man preppad inför biopsin. Det innebär att de tejpar fast skynken kring "leverområdet". Jag har alltid antagit att det är som skydd mot baciller!?! Sedan tvättar de området med sådan där rödbrun sörja.
5. BEDÖVNING! Läkaren bedövar den yttre huden & under huden, fram till levern med en spruta. Det tar lite tid då han/hon ska bedöva ett större område. Det gör lite ont men det är överkomligt. Levern går dock ej bedöva. Detta är inte något att vara rädd för eftersom man inte har så mycket känsel där. Däremot har man känsel i hinnan som sitter precis utanför/runt levern. Läkaren försöker lägga bedövningsvätska kring denna hinna & ibland lyckas de, ibland inte. I mitt fall verkar det som att de har lyckats varje gång. Sista jag gjorde min biopsi upplyste läkaren mig om detta. Jag hade tidigare levt i ovetskap om denna hinna & trott att biopsier på levern inte alls är så smärtsamma, men så är visst inte alltid fallet. Läkaren sa att det kan göra ont då man sticker igenom denna hinna om bedövningen inte tagit här. Det ska dock vara en kortvarig smärta. Jag är glad att jag har haft tursamma?/skickliga? läkare hittills.
6. PROVET! När bedövningen verkar skär läkaren ett litet snitt där biopsisprutan ska sticks in. Denna spruta är större än en vanlig spruta då mening med denna är att kunna ta en liten (observera att det är en LITEN bit vi talar om här) bit av levern. Min pappa är snickare & dessa sprutor har alltid påmint om en spackepistol (vilket det inte heter men pappa ligger & sover så jag kan ej fråga om det korrekta namnet på verktyget just nu). När snittet är lagt, sticker läkaren in biopsisprutan samtidigt som han röntgar området så han ser att han sticker rätt. Här har jag alltid blivit ombedd att ta ett djupt andetag. Levern flyttar på sig i & med att man andas in & ut. För att läkaren ska kunna sticka rätt behöver patienten ligga stilla. På en inandning är provet taget. Som patient hör man hur det pickar till då läkaren tar provet. Det är sprutan som ljudet kommer ifrån. Jag har alltid tagit två prover vid varje biopsi - utifall att något skulle bli fel med ett av proven.
7. PRECIS EFTER! Jag vet ej hur andra upplever det precis efter att deras prov är taget men samtidigt som sprutan pickar till får jag alltid ont i axeln & en känsla av att det går tungt att andas smyger sig på. För er som har haft gallbesvär påminner denna känsla om detta. Sist jag gjorde en biopsi hade jag en uppmärksam läkare. Han såg att jag tog mig om axeln, liksom för att massera bort smärtan. Han tog sig tid att förklara den smärta jag upplevde. Som jag förstod det, TYP: När man som foster är liten & utvecklas i mammas mage är de organ vi har i bröstkorg & magen mer komprimerade. När vi växer separeras organen & flyttar sig till sin rättmatiga plats. Levern & gallan har en gång suttit högre upp i bröstet men när organen separeras finns vissa nervtrådar kvar uppe i axel- &/eller lungområdet. När så något gör ont i levern eller gallan - typ som vid en biopsi då lite av gallan kan läcka ut (om jag minns rätt) & börja irritera gör det så ont uppe i axeln, trots att den egentliga smärtan inte härstammar därifrån utan längre ner. Jättehäftig information tycker jag. Viktig information också för de som har haft gallbesvär. Jag hade varit tacksam över att få veta detta tidigare i mitt liv eftersom det hade förklarat ett & annat då jag två gånger legat/suttit/stått (något mellanting) & stönat av smärta pga gallbesvär utan att fatta vad det kan bero på. Ont i magen  har tidigare alltid varit lika med magsjuka för mig. Ont i rygg & bröst är fel på ryggen av något slag.
8. UPPVAKET! Efter biopsin får du ligga på uppvaket & VÄNTA, VÄNTA, VÄÄÄÄÄNTA i 3 timmar (tror jag det är) innan du får åka hem. Då är visst faran över. Av allt du är med om tycker jag att detta är den ABSOLUT VÄRSTA tiden. Det är fruktansvärt! Och det behöver inte vara det. Jag kan låta gnällig över sjukvården ibland men jag har oftast blivit väl bemött. Däremot inte på UVA. Jag har, som jag skrivit, gjort åtminstone 3 biopsier. Sist, när läkaren kom för att skriva ut mig (dvs efter 2 timmar & 55 LÅÅÅÅÅNGA UTSVULTNA minuter, där mitt blodtryck var så lågt att maskinen jag var kopplad till började pipa, varpå en sköterska kom & glodde på mig, enbart för att torrt säga "Ja, du är ju inte död") fick jag veta att de som jobbade på UVA borde erbjudit mig te & skorpor. Det fick jag veta då läkaren blev sur på sköterskan över detta, varpå sköterskan argt glodde på mig tills jag kände mig tvingad att säga att det var ok. Jag brukar inte mesa ur då sånt händer men då var jag så hungrig & trött att jag inte orkade med hennes ilska. Nästa gång ska jag ta striden, men då ska jag kräva fika direkt då de rullar upp mig där. PRONTO!!!
9. RESTEN AV DAGEN! ...och kanske resten av veckan? Att ha ont i axeln brukar jag få uthärda en dag eller två efter biopsin är tagen. Jag vill också påstå att man inte ska träna eller lyfta tungt efter en leverbiopsi. Men här kan jag missminna mig så det får vara osagt.

På det stora hela tycker jag inte att någon ska oroa sig för en leverbiopsi. Det är inte smärtfritt men det är överkomligt. Jag skulle vilja påstå att laga en tand är lika jobbigt, om man bortser från att det ena går fortare än det andra. Det gör ont & det är inte trevligt men det är ok & ett nödvändigt ont. För mig har det dessutom inneburit många möten med både intressanta & trevliga människor. Jag ser inte fram emot nästa gång men nu då jag känner till proceduren så räds jag den inte heller. Skräckblandad förtjusning är uttrycket som bäst beskriver vad jag känner inför kommande biopsier & med dessa ord hoppas jag att jag med denna information har gjort det bättre för er som har biopsier att vänta, snarare än tvärt om.