När hjälp kommer från oväntade håll

Igår kom hopplösheten över mig. Ibland vet jag inte var den kommer ifrån utan den bara dyker upp & biter sig fast. Den här gången gällde det jobbet. LESS LESS LESS!

Typ inget jag gör spelar någon roll - Ingen lyssnar - Ingen lär sig något - Vad håller jag på med - Var är den svenska skolan på väg - Det ger ju ändå inget - Meningslöst - Hopplöst - Jag drar ett täcke över mig - Kanske bara trött...

När jag sedan kom ur duschen igår var det något slags Fråga Olle på tv. Det var ett inslag från ett sexkonvent (eller vad det kan heta?). Reportern intervjuade en ung man som sålde analblekningskräm och precis där & då insåg jag, att hur hopplöst mitt jobb ibland kan kännas och även om det inte alltid känns som att jag gör framsteg så kan mitt jobb aldrig vara så meningslöst som det måste vara för den mannen. Och ursäkta alla som har valt eller råkat bli försäljare av denna kräm, för ni behöver inte hålla med, men jag tycker faktiskt att det måste vara ett av de minst viktiga jobben som finns.

För att inte tala om hur ett jobb som det måste påverka privatlivet. En av de vanligaste frågorna då man lär känna nya människor kretsar ju kring jobb. Mannen i fråga hävdade dock att han både hade flickvän & att denne gillade "hans" kräm. Tur att det finns någon för alla, tänkte jag.

Hur som helst så har denne man funnits i mina tankar idag. Och det här har varit en bra dag. Kanske för att det bara var/blev det men jag tror också att ens egen inställning kan påverka.

Det är dock lustigt hur hjälp ibland kommer från det håll man absolut minst förväntar sig - i mitt fall från en man som säljer analblekningskräm i ett helt annat land. Tack för det mannen, tack! Du har fått mitt liv att kännas lite bättre. Paradoxalt måste jag på så sätt också erkänna att den mannen har fyllt en viktig funktion i mitt liv.