För snart ett år sedan gick min farbror bort. ALS var sjukdomen. Han var i femtioårsåldern. Alldeles för ung. Han var lyckligt gift. 2 barn. Orättvist! Grymt!
Hans dotter, min kusin, har startat en blogg. Den handlar om tankar & känslor kring detta. Om hennes upplevelse helt enkelt & den finns i min blogglista samt här:
http://elinrebeckalarsson.blogspot.se/
Det finns inte ett ord för att beskriva vad jag känner då jag läser bloggen. Intressant låter för positivt. Sorg låter för negativt. Så jag nöjer mig med att skriva att den berör. Och om Elin någonsin läser detta så hoppas jag att hon inte tar det jag skriver härnäst fel, men jag hoppas att min pappa aldrig läser hennes blogg. För hennes pappa, var min pappas lillebror och lillebröder eller systrar vill man kunna beskydda från både fysisk & psykisk skada. Så för min pappa att läsa om farbror Bosses sista år, även om det är från någon annans perspektiv, skulle vara alldeles för smärtsamt.
Det är svårt att inte bli berörd av vad hon skriver. Hon är för övrigt otroligt duktig på att skriva, kanske en bok in the making?
SvaraRadera