Bättre än på länge. Och jag kanske förtjänar det efter 2 månaders sjukdom med förkylningar & annat detta år!?
Men det känns som att det är mer än så. Just nu äter jag inga kosttillskott eller annat hokus pokus. Jag bara är. Helt plötsligt vaknar jag tidigt på morgonarna & stiger upp. Jag jobbar med mer energi & kraft då jag är på jobbet. Jag har kommit igång med att cykla till arbetet. Jag har även börjat träna som vanligt igen & jag är tillbaka precis där jag var för 2 månader sedan, dvs på topp. :) Kanske även lite bättre då jag inte plågas av mjöksyreansamlingar & liknande efter mina träningspass. Trots att jag gör detta har jag mer energi över till fritiden & jag känner mig pigg i både kropp & knopp.
Nu kanske många tänker att det beror på värmen & våren, vilket skulle vara den enklaste förklaringen, men jag har upplevt många vårar & jag brukar bara bli marginellt piggare.
Jag har ingen bra förklaring till detta, förhoppningsvis långvariga, fenomen men jag tänker rida på vågen. Livet är fantastiskt & jag är så glad över att vara så här frisk & stark. Ja, just det stark. Det känns som att min kropp förändras i & med att jag tränar hårdare än någonsin:
90 minuters löpning
300+132+72 magövningar
48+48 armövningar
48+48 ryggövningar (detta måste jag bli bättre på)
48+48 benövningar
Per vecka!! Visst ser det bra ut på papper? Sanningen är 3 timmars träning/vecka & då låter det mindre coolt. ;)
Jag har även kommit igång med maten - mer hälsosamt fast mindre besatthet, samtidigt som mindre socker & mer vatten.
Det enda som suger i mitt liv är mitt jobb (just nu). Jag älskar det egentligen men det sliter så hårt att undervisa i klasser enbart med ungdomar som egentligen inte vill gå skola samtidigt som andra förhållanden på min arbetsplats inte är de bästa. We´ll leave it at that!
Men detta till trots mår jag bra. Bättre än på länge. Och jag tänker njuta av livet... och kanske av chokladmoussetårtan jag har i kylen lite senare idag.
Kram på er allihopa!
Det låter helt klart välförtjänt! Trist med omotiverade elever, visserligen tycker jag att det är synd att vårt samhälle är så pass oflexibelt; många skulle nog må gott av att göra något annat än just sitta i skolbänken under tonåren. Å andra sidan kan ju detta "tvång" innebära att en del blir mer högutbildade och således får fler möjligheter än om gymnasiet haft en högre grad av frivillighet över sig.
SvaraRaderaDu vet vad detta inlägg gör i ett modershjärta. Och jag önskar så hårt att jag nästan spricker att denna din känsla består länge, länge... I mina diskussioner med andra mänskor säger de flesta: "Det måste vara såååå tungt att vara lärare idag!" Det stämmer ju och det gör mig ont att det är just så. För det BORDE verkligen inte vara så. Lärare jämte sjukvårdspersonal är de viktigaste yrkesmänniskor vi har. Varför syns inte detta mer? Varför är status på dessa yrken inte högre?
SvaraRadera