Vikt verkar vara denna veckas ord.
Sambon kallade mig för avfallskvarn vid frukostbordet i söndags. Jag älskar frulle & jag skulle kunna äta det i timmar!
Jag läste nyss min systers blogg. Och den fick mig att fälla några tårar. Hon led av anorexia för ungefär ett år sedan & det är först nu jag hör henne säga detta laddade ord & tala om hur detta kändes för henne. Även vad hon tycker & tänker idag om den perioden i hennes liv. Men det var inte enbart systers ord som fick mig att bli så ledsen. Det var bilderna hon lagt upp tillsammans med hennes egna ord. Att hon idag kan se tillbaka på denna tid & tycka att det är fruktansvärt att se hur smal hon själv var. Att hon, då korten togs, tyckte att hon var tjock. Jag inser också att det är först nu jag själv vågar tänka på hur hemskt allt hade kunnat slutat & det gör mig obeskrivligt rädd & sorgsen... men också obeskrivligt tacksam för att hon idag lever & är så frisk & vacker. Det är konstigt hur mycket tid som ibland behöver passera för att man ska våga se sanningen i vitögat.
Just nu sitter jag & sambon & ser på Biggest Loser på Kanal 5. Ett annat jobbigt viktdilemma.
Förra veckan talade jag med en vän som har en dotter med viktproblem. Bulimi.
Jag då? 163 cm & 52 kilo (tror jag). Jag har inga viktproblem. Eller? Problemet ligger i vissa fall snarare hos andra än hos mig. Bara för att jag är smal så innebär inte det att jag äter för lite eller tränar för mycket. Jag har bara alltid bara varit så här smal. När man äter rätt & rör på sig är det ju inte svårare än så. Eller? Det sistnämnda har alltid varit min egen fördom. För två år sedan kom jag till insikt om att det inte är så lätt som jag alltid trott.
Så let me set the record straight once and for all.... i bägge dessa fall. Jag är smal för att jag äter rätt & tränar men OCKSÅ (eller kanske främst) för att jag har AIH. Enligt min läkare så har många med min sjukdom & medicinering svårt för att gå upp i vikt. Jag vet ej varför men kanske för att kroppen får jobba hårdare då man är sjuk? Hur som helst, sluta tjata eller titta snett på mig för min vikt. Jag äter, jag mår bra & jag lever så hälsosamt jag kan.
Oavsett orsak till att man är smal eller tjock behövs öppnare sinnen. Om jag ibland mår lite dåligt för att människor tittar snett på mig för att jag är smal, hur ska då andra må som har andra allvarligare viktproblem? Vi måste bli snällare då vi dömer andra men också definitivt snällare då vi bedömer oss själva. Annars blir vi vår egen värsta fiende. Det är dagens uppmaning!
Nää kära syster, inget dumt alls!:)
SvaraRaderaBlir otroligt rörd av att läsa ditt inlägg själv, att se från andras ögon, att folk faktiskt märkte det hela och kan titta på mig idag och vara stolt över det jag har tagit mig igenom!
Ska läsa mig igenom den här bloggen, mycket mycket spännande att få insikt i vardagen för dig, hur du kämpar med din sjukdom!
Tänk så starka vi är, måste ligga i släkten! Två systrar som kämpar för livet. Utan att ge upp! Otroligt :)
Jag är jättestolt över dig Olivia! Det ska du veta! Och ja, vi är så himla bra - både du & jag! :)
SvaraRadera