4.50 är klockan ställd på imorgon. Upp i ottan för att köra fram & tillbaka till Umeå. Jag är inte bitter alls. Speciellt inte då jag tror att läkarbesöket på Hud i Umeå kommer att ge enormt mycket, verkligen jättemycket. Fast ni som känner mig anar kanske en viss ironi. För jag vill inte ens tänka en enda tanke på hur mikroskopiskt lite detta kommer att ge. Om man nu inte bortser från de kronor jag går minus på bensin & kostnaden för att få träffa läkaren. För att inte tala om de timmarna jag är borta från jobbet & hamnar efter i arbetet & det faktum att jag kommer att måsta jäkta för att hinna till min lektion som startar 12.15 imorgon. Förhoppningsvis hinner jag med en snabb lunch. But then again, kanske inte.
Sedan är dock detta gjort. Då har jag uttömt allt läkarvetenskapen kan göra för mig & min hud. Sedan kan jag ge upp. Då slipper jag tänka att jag inte har gjort allt jag kan. Det gör det nästan värt det!
Med det lilla hopp jag ger mig iväg så borde jag iaf inte bli besviken. Det tröstar för stunden om än inte i ottan.
Det är också dags för mig att börja skriva om andra AIH-relaterade, icke roliga åkommor man kan drabbas av. Cellförändringar, hudcancer, förkylningar, biopsier, urinvägsinfektioner... det finns ett helt bibliotek med följdsjukdomar jag kan ägna mig åt att gnälla över. Men först lite sömn tror jag. Det behövs.
Over and out!
/Surtanten
Jag vet inte om jag berättat det... men, jag har mina perioder när jag allting går upp och ner.. ena dagen känns det som om jag är gravid och har alla symptom på det, och nästa dag ligger jag i feber och värk i kroppen.
SvaraRaderaJag har fått hudförändringar rätt drastiskt som jag fått medicin mot, och om jag inte äter mina p-piller så kommer finnarna direkt. På ansikte, rygg, bröst.. u name it.
Kan kännas som magsjuka ena timmen, och nästa timme känner jag mig helt frisk..
Många graviditetstester är tagna, många andra funderingar som svamp,, ja.. allt möjligt, men utan att hitta felet. Allting har visat negativt.
För en ca 2 veckor sedan hade jag en tid hos skolläkaren som min skolsköterska bokat in.
Vi satt länge och pratade, och kom in på saker som min körtelfeber, bihålinflamationerna och den grejen (som faktiskt hade stor betydelse) att jag hade vattkoppor 2 ggr som liten.
Hur som helst, han sa att han trodde med stor chans att det kunde vara en autoimmun sjukdom med tanke på allt.
Han sa att han trodde på en sort (har ingen aning om vad den hette) som var väldigt svår att hitta.. om man inte letade rätt förståss.. så, nu har mina papper kommit ner till stockholm från skellefteå sjukhus, och han skulle kolla igenom vad som hade gjorts, och därefter se hur vi ska gå vidare.
Och, han påpekade också att om det nu är den han trodde att det var finns ingen medicin att äta mot det, utan man måste helt enkelt tex använda vätreersättare när det behövs, feberdämpande när det behövs och även kortison till huden när det behövs..
Väntar bara på svar, så,,,, därefter får man se! Men, ett svar på varför min kropp gör som den gör vore rätt skönt... oavsett om det inte är det roligaste, så.. då har man iaf ett svar på varför man mår som man mår.
Hej på dig.
SvaraRaderaSitter här med kliande och fnasiga armar och läser din blogg. Jag har läst den ett tag men inte kommenterat, Även jag har AIH. Jag fick diagnosen för ca 1 år sedan efter några års helvete när ingen kunde hjälpa mig det lilla minsta Du har ju kämpat lite längre men jag har och svär många dagar över det helvetet som jag lever i. Har önskat att jag brutit benet för det syns så väl utanpå. Hur jag mår syns inte på samma sätt. Har fått sjukersättning eftersom jag inte funkar i arbetslivet med denna sjukdom + Bipolär sjukdom Ska bli intressant att höra vad du får för svar. jag har fått svaret att jag är allergisk mot mig själv. Jag kommer alltid vara det mer eller mindre. Jag behandlas med cortison och mjukgörande kräm enligt ett schema. Det ska pågå ett år och sen ska det utvärderas.
Hoppas du får en fin
Hej Lisbeth! En av anledningarna till att jag startade denna blogg var för att komma i kontakt med andra som lever med AIH. Autoimmuna sjukdomar verkar vara på modet & var & varannan person blir diagonstiserade med detta men jag känner ingen som har just AIH. Därför blir jag väldigt tacksam över att du ger dig till känna. Du verkar tyvärr ha det besvärligare i din sjukdom än jag & det är tråkigt att höra men samtidigt är det skönt att veta att jag inte är ensam. Jag hoppas dock att du ska komma till bukt med dina besvär. Min AIH startade med kliande fötter & det var fruktansvärt. Idag är det helt borta i & med medicinering. Jag har dock fått veta från läkare att en del som har AIH lever med just kliande kroppar. Vet du om det är AIH som gör att det kliar? Jag hoppas att du "lär dig leva" med din AIH med tiden. En tröst är kanske att det tog mig 10 år med trötthet innan jag hittade en lösning. Vad jag försöker säga med det är att inte ge upp. Läkekonsten går vidare. Men viktigast är nog det vi själva gör... att vi kämpar & testar vidare & ser vad vi mår bäst av. Skriv gärna & klaga av dig. Att gnälla är behövligt, om än för stunden. :) Än en gång, tack för kommentaren. Lyck till med allt!
SvaraRaderaKära O! HAr du fått veta på vad den typen av autoimmuna sjukdomen heter som de misstänker heter? Jag är väldigt nyfiken. Jag hoppas naturligvis att du ska slippa & att de ska komma fram till att det ev beror på något annat. Du har väl slutat med all tidigare medicinering? Kan inte dina magbesvär & liknande bero på det? Typ att kroppen håller på att rensa ut gammal skit? Skulle det visa sig att det är en autoimmun sjukdom så tar vi det när det är bekräftat & ser vad vi kn göra åt saken då. Vi klarar det tillsammans. Helt säkert! Vi ska dock inte ge upp. :) Nästa gång du är hos doktorn kan du väl fråga vad han tror det heter & skriva ner det. Kram
SvaraRadera