Har du någon gång haft urinvägsinfektion? Jag har haft det 2 gånger (eller är det 3?). Det är bland det värsta jag varit med om.
Urinvägsinfektion verkar vara olika för alla. En del får det bara lite medan andra får det mycket. En del verkar kunna gå omkring med det länge utan att ens förstå att de har det medan en som jag blir jättesjuk på bara någon timme.
Jag har fått urinvägsinfekton 2 gånger, bägge gångerna efter att jag har badat badtunna. Det gör jag ALDRIG numera. Definitivt inte värt det. Bara för att man har AIH tror jag inte att man är mer eller mindre benägen att få urinvägsinfektion men jag skulle kunna tänka mig att då man äter vår medicin så är kroppen inte lika rustad för att kunna bekämpa dessa bakterier.
1 timme efter att jag fått känningar av urinvägsinfektion har jag fått fruktansvärt ont & jag har kissat trögflytande blod (typ sylt konsistens). Jag har åkt upp till akuten för att få medicin fort. Där får man lämna ett urinprov & deras reaktion när jag har lämnat in provet har alltid varit: "Har du mens?". Och nej, det har jag inte haft, någon av gångerna.
Någon timme efter inlämnat urinprov har jag fått medicin & jag har ändå haft tur för det har aldrig gått upp i njurarna (iaf inte vad jag vet).
Ett litet tips bara till eventuella läkare eller blivande läkare som läser detta. När jag har ont, försätts alltid min kropp i något slags fixa-läge. Det enda jag kan fokusera på är just att ta bort det onda eller roten till det onda. Allt annat blir bara "white noise". När jag så har blivit inkallad till läkaren på akuten, då jag haft uringvägsinfektion, har allt läkaren säger, vid detta tillfälle, gått förlorat eftersom han har suttit & viftat med medicinen i ena handen. Jag förstår att läkarna ibland måste ställa lite frågor innan de delar ut medicinen men efter det skulle en tablett & ett glas vatten inte sitta helt fel. Ju snabbare desto bättre. 10 sekunder med smärta känns faktiskt som 10 timmar. Och jag gillar att småprata men inte innan jag fått medicinen. Min hjärna är allt för inställd på att fixa.
Aj!! :( Har haft min beskärda del urinvägsinfektioner som barn inklusive en njurbäckeninflammation, men minns som tur var inte särskilt mycket av smärtan.
SvaraRaderaJag misstänker att du nog lyckas "hålla dig samman" så pass att läkarna tror att du är mer med än vad som egentligen är fallet. Patienter är ju olika, en del skriker i högan sky medan en annan inte säger ett pip förrän de dimper i backen av smärta. Men ett tips som nog skulle underlätta för både dig och läkaren är att säga till att du har så ont att du inte kan koncentrera dig på vad läkaren säger. Oftast vill man som läkare "göra klart"- det blir bättre flyt på akuten då (och man ger helst inte smärtstillande innan läkarens undersökning eftersom det försvårar bedömningen; om patienten har FÖR ont för att bli undersökt då så är det talande i sig). Spontant skulle jag gissa att läkaren trott att du var i bättre skick, och därför försökt vara effektiv och tänkt att du får informationen, kan gå och så blir rummet ledigt för nästa patient- men det är ju ganska meningslöst om allt som sägs blir brus.
Hm, ja när du säger det så. Naturligtvis är det så man ska göra. Jag har alltid bara haft för ont för att tänka då jag varit på akuten & träffat läkarna. Sunt förnuft har helt enkelt inte fått plats i knoppen. Och jag har faktiskt tänkt säga till en massa ggr men då har kommentarer som "ge mig medicinen gubb----- (fult ord)" poppat upp i huvudet & ja, så vill jag ju inte säga för det har varit bra & snälla läkare. Men nu vet jag hur jag ska göra nästa ggr. Har jag en handlingsplan innan så tror jag nog att jag kan följa den där & då. Eller vänta, naturligtvis blir det ingen nästa ggr. :)
SvaraRadera